torsdag 15 april 2010

Blogga din jävel!

Har du kommit ut ännu? Kan du erkänna det bland andra? Eller är sanningen för svår att lansera? Börja från början: säg det till dig själv. Inte som ett mantra, men som en bikt.
" Jag heter XXX och är osocial. Jag har inte en blogg eller en plats på Fejan. Jag vill inte vara en del av det kollektiva medvetandet. Mina tankar är själviskt mina egna."

Ajajaj. Nu har du gjort det. Du har berättat för omvärlden att du är en eremit. Du vill inte dela med dig ditt senaste pannkaksrecept eller datingtips. Du är inte uppkopplad och - vaya con dios!

Långt draget? Extremt? Jag kan förstå om du tycker det. Det gör jag med. Men kanske ligger det nåt i det. Precis som när vi som är gamla nog att minnas det fick tillgång till Internet så var vi väl försiktiga med att säga att det skulle förändra vårt liv tycker vi väl kanske nu att Internet 2.0 är mer en förströelse eller leksak.

Men vad handlar då sociala media om långsiktigt? Precis som när Internet kom så handlar det om att förändra sättet vi relaterar till omvärlden. För en privatperson handlar det om att dela sitt liv med fler och att få ta del av fler människors liv.

För ett företag handlar det om att dela sina affärer med sina kunder och få ta del av sina kunders affärer.
På ett sätt kan man säga att dina kunder får en plats i styrelsen. De har makten att förändra som aldrig förr.

Att vara osocial blir att vara asocial. Att inte släppa in kunderna i företagets demokrati blir frånvänt och tillslutet. Kanske udda.

Fast nu skall vi inte käka hela pizzan med en tugga. Vi kanske är där för en del grupper men inte för alla. Vi behöver inte ligga vakna på natten och fundera på nästa inlägg eller hur man svarar en behovsgrupp i ett visst ärende. Vi hör ju ofta: "Affärer görs där människor träffas". Så träffa människor. Medan du kan. När företagsmingel har försvunnit till fördel för dito på nätet kan du nog dock konstatera att du är sent ute med att förändra dina attityder.

Så jag gissar att vi måste fråga oss:
Är jag redo att öppna dörren eller är jag aspirerande eremit?

Fortsättning följer i ditt närmaste sociala media.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar