Inled oss icke i frestelse....

2009 avslutades med buller och bång och kröntes med ännu en kassako av James Cameron som skulle skapa debatt på många olika plan. Så här långt är Avatar den film som kostat mest att producera, mer än alla tre Sagan om ringen filmerna tillsammans sägs det. Till dags dato har den dragit in mer än en miljard dollar vilket verkar vara en drömgräns och samtidigt den mest nedladdade, men det kommer till ett pris större än Hollywood och sjukvårdsreformer.

Filmen kritiseras inte bara av Vatikanen som följer Guds bud att inte hava några andra gudar jämte sig utan även av psykologer. Dessa har funnit att personer som besökt biografer runt om i världen inte bara suttit still i 2 timmar och 41 minuter utan även sjunkit in i depressioner. Syndabock som vanligt den nya tekniken som gör ”världen” mer realistisk och attraktiv. Tycker mig minnas hur forskare ”back in the day” diskuterade och varnade mänskligheten för att röra sig snabbare än 29 km/h, då skulle du minsann möta din skapare. Nu springer vi 100 meter på under 10 sekunder och inte dör vi för det!!

Problemet stavas inte ny teknik som målar en bättre bild, inte heller kan vi skylla på manusförfattare och idémakare för att skapa fantasifulla världar som ställer dagens samhälle i skuggan. Problemen ligger i den verklighet vi lever i och inte den vi vill leva i. Man behöver inte vara utbildad psykolog för att dra slutsatsen att intåget av social medier gjort gränsen mellan det ”analoga jaget” och ”digitala jaget” suddigt. Du kan vara vem du vill var du vill när du vill på dygnets 24 timmar.

Frestelsen är en av marknadsekonomins hörnstenar och kanske är det den som ligger till grund för detta decenniets snabbaste växande sjukdomsbild, ”digitus schizophren”. Denna digitala schizofreni kommer med all säkerhet även ligga till gund för nya sjukvårdsförsäkringar i framtiden där du klassas efter hur många konton du hanterar.

Flest profiler när man dör vinner!!