Hästarslen och rymdraketer

Marknadsanpassning sker inte alltid. Ibland är förväntningarna statiska och omotiverade.
Här följer en berättelse om just hur vi fastnar i gamla spår.....:-)
Berättelsen kom via en vän - Thomas. Du kommer inte att ångra dig om du läser hela.

"Så här i det Fuglesangska mediabruset kan det mellan uppskjutnauppskjutningar, dockningar och rymdpromenader finnas anledning attreflektera lite över vilka faktorer som egentligen styr teknikutvecklingen. Det är inte alltid den är fullt så genomtänkt och strukturerad som vi tror- ibland är det traditionella inflytandet avgörande. Detta belyses iföljande skröna som vi förstår är saxad ur en blogg ägd av "Chefsingenjören".

Standardspårvidden för järnväg i USA är 4 fot och 8,5 tum.
Det är ett liteudda mått, eller hur? Men varför valde man då detta som standardmått? Jo, därför att det var så de byggde järnvägarna i England och det var utvandrade engelsmän som konstruerade järnvägarna i USA.
Varför byggde då engelsmännen på detta sätt? Det var därför att de första järnvägslinjerna byggdes av samma arbetare sombyggde spårvägarna (före järnvägens tid) och det var detta standardmått de använde.

Men varför använde de just detta mått? Därför att arbetarna som byggde spårvagnar använde samma formar och verktygsom de använde när de byggde hästvagnar. Okej!
Men varför hade hästvagnarna just denna spårvidd?Jo, för om man försökte använda en annan spårvidd så gick hjulen sönder närman färdades på vägarna i England, som hade detta avstånd mellan hjulspåren.

Nå, vem byggde då dessa gamla vägar med djupa hjulspår? Det var romarna som byggde de första större vägarna i Europa (och i England) för sina trupper. Vägarna har använts ända sedan dess. Ok, men hjulspåren då? De romerska triumfvagnarna formade i begynnelsen hjulspåren, spår som alla sedan fick anpassa sig till för att inte förstöra sina vagnar. Eftersom triumfvagnarna var tillverkade för romarriket hade alla exakt samma spårvidd.

Standardspårvidden 4 fot och 8,5 tum för järnväg i USA härstammar alltsåfrån de ursprungliga specifikationerna för en triumfvagn i romarriket.Länge leve byråkratin!
Så nästa gång du får en specifikation i din hand och undrar vilket "hästarsle" som författat den, kan du vara inne på rätt spår. Ty de romerska triumfvagnarna byggdes precis så breda att två hästbakar fick plats i bredd mellan skaklarna.

Nu kommer snart poängen...

När du ser en Space Shuttle på avfyringsrampen på KSC så sitter det två stora raketer på ömse sidor om den stora bränsletanken. Det är massiva startraketer, s.k. SRB-raketer. Dessa tillverkas av företaget Thiokol vid deras fabrik i Utah.

Ingenjörerna som konstruerade dessa startraketer hade föredragit om de kunde ha gjorts lite bredare, men raketerna måste transporteras med järnväg från fabriken till Kennedy Space Center. Nu råkar det vara så att järnvägen från fabriken går genom en tunnel i bergen. Startraketerna fick inte vara bredare än att de kom genom tunneln.

Tunneln är lite bredare än järnvägsspåren, och järnvägsspåren, kommer du kanske ihåg, är lika breda som två hästbakar. Designen av en synnerligen vital del i världens mest avancerade transportmedel har alltså bestämts av bredden på ett "hästarsle" för över 2000 år sedan. Och du som trodde att "hästarsle" bara var ett tråkigt skällsord!"

Brilliant Chefsingenjören!

Konsekvens ur en dåres perspektiv

Om det inte funkar försök igen. Samma problem dyker upp gång på gång och det reaktiva ämnet i trollformeln är inte fladdermus eller morrhår utan arrogans. Arrogans gentemot kunders intelligens, gentemot företagets resurser och inte minst mot nya tankebanor. Att våga utmana och fråga - är vårt erbjudande tillräckligt attraktivt, varumärket starkt nog eller ännu tuffare, är distributionsledet konkurrenskraftig?


En sak är säker, priset är det alltid fel på, alltid för dyrt såvida det inte är gratis. När det är gratis eller lågt prisat blir reaktionen en annan - att kvaliteten är låg. Så egentligen spelar det ingen roll vad du gör med priset, det är alltid fel och då kan du lika gärna säga alltid rätt. Med det menar jag att våga ta bort priset ur diskussionen, titta på problemet ur ett nyttigare och mer lönsamt perspektiv och ta död på ”dåren” som kommer med samma lösning gång på gång.

Vet du vad en 1,5 liters Coca Cola kostar, och bryr du dig?

Danica Patrick - jobbar hårt för brand equity

Nyligen gjordes en undersökning för att besvara en av mänsklighetens största frågor: vem skulle vinna ett race mellan Indycar-stjärnskottet Danica Patrick och transformern Optimus Prime?

Trots att etableringen av Transformers i staterna är massiv så tog ändå Danica hem segern hos de tillfrågade ynglingarna. Så stor är hon. Superhjältestatus. Ka-boom! Nu syns hon i TV även utanför tävlingsbanan då ju Danica kan sälja sina sponsorers produkter och framförallt har ett starkt varumärke i sig själv.

Hon har ställt upp på fototagningar för tidningar från Sports Illustrated Swimsuit issue till Hot Rod Magazine. Hon har muckat gräl med konkurrenter. Hon har vunnit ett race. Ett. Nu sägs det att hon har fabricerat en stöld av sin räserbil med tillhörande bevakningskameraklipp på Youtube. En smart PR-kupp från en människa som maximerar medianärvaron med varje fiber i sin kropp.

Nu har hon meddelat att hon överväger att lämna Indy och gå till NASCAR istället. Det sägs att om hon gör det kommer hon att dra med sig $50 milljoner i sponsorer och nytända hela den sporten.Vad är hennes equity? Skall man vara elak och säga att det finns ett grymt stopp i att råka vara "fel" kön i en mansdominerad sport, och att hon inte är sen att utnyttja det? Eller skall vi bara gratulera henne för en minutiös inventering och oblyg maximering av sina styrkor?

Jag kan bara beundra henne som kommunikatör och i förlängningen säljare.Hon har förstått vad som behövs för att slå Optimus Prime.Jag utser henne till dagens marknadsguru.

Grattis Danica! Fast jag hoppas att du börjar vinna några race så inte dina ambassadörer börjar vackla.

Flash mobs - ett medie att förvalta.

Du har sett fenomenet förut. Människor i flock fryser till, blir till Zombies eller har ett Cowboy-slagsmål. På öppen gata.

Och som det kan förefalla från ingenstans.Flashmobbar gör ofta ett tungt intryck i verkligheten. Ännu är det ett begrepp som är nytt, kul och fängslande. Nån gång i framtiden kommer det att vara lika jobbigt som panflöjtarna på gågatan.
Hur tar vi vara på kraften i detta mediet? Hur ansluter vi detta till vår affärsplan? Som illustration finns vad man gjorde i hufvudstaden för att hedra Jackson på Youtube. Sug på den.

Globala varumärken existerar bara i din fantasi

Vilka varumärken tar du med dig på resan till alperna eller medelhavet? Det är några få som klarar av att kapitalisera på vad vi kan kalla globala varumärken. Big Mac reser längst och tar sig förbi flest passkontroller men österöver blir det stopp även för denna globetrotter.

Vem har inte haft diskussionen med någon från ett annat land om varför inte varumärken finns representerade i samma stora utsträckning som hemma. En svensk kan säkert undra varför inte var tredje parkerad bil på Sunset är en Volvo. En jänkare frågar sig säkert varför inte Skippys (jordnötssmör) upptar merparten av påläggshyllan på ICA, och exemplen kan fortgå i det oändliga.

Själv har jag haft diskussioner med japaner som inte kan förstå varför deras varumärken inte är mer framgångsrika då de kommer ur mer eller mindre monopol i hemlandet. Givetvis är produkterna bättre sett ur design, egenskaper, användarvänlighet etc etc, men ändå förstår inte svenskarna det!

Ursprungsland spelar roll och ger en smak av varumärket men det är fortfarande individen som smaksätter den utifrån sina referensramar. Under en fokusgrupp i ”Pragmatia” (Finland) så var åsikten att ursprungsland inte spelar någon som helst roll, en produkt fyller en funktion/syfte punt slut och ursprungsland är irrelevant. Minuterna senare kunde samma man inte tänka sig köpa en produkt från Kina.

Ett varumärke blir inte större än platsen det tar i ditt sinne och det enda sättet att bli globalt är om du tar med det på din resa, vad har du i ditt bagage?